Ja nu går vi in i v. 38 (37+1). Så nu kan det ske när som helst. Känns lite småjobbigt och gå och vänta nu faktiskt. Inte för att jag har en jättemage (tom folk säger att jag har en liten mage), utan bara att behöva vänta på att dom där jäkla värkarna ska komma igång eller att vattnet ska gå. Har ju haft lite ont i magen dom senaste dagarna men inte mycket, inte så att det har övergått och bliviti värre (Har sagt till E att han får ha mobilen i närheten nu när han jobbar). Vill ju gärna att vattnet eller att slemproppen ska gå den här gången, så man iallafall vet att nu är det dags. Visst att jag går och tänker och känner efter varenda litet tecken på värkar och om det blir värre, just för att jag ska vara mer förberedd den här gången än sist. Om man nu kan vara det? Har iallafall en massa sammandragningar hela tiden. Tycker själv att den gärna får ta och titta ut snart, börjar bli väldigt nyfiken på vem som ligger där inne :)

Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt. När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.

Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.