Den 21 Mars klockan 6 på morgonen vaknar vi upp som vanligt utav att Lova ville gå upp. Hade legat och sovit inne i Lovas rum halva natten då jag inte orkade springa mellan rummen. Först vid 04- tiden kände jag av sammandragningar som inte var som den brukade vara, men tänkte inte mer på det och somnade senare om. Vid 6- tiden då Lova gick upp och lekte i sitt rum låg jag kvar och kände efter efter sammandragningar. Nu hade dom kommit allt tätare, så började nu att ta tid med mobilen. Det varierade mellan 5-3 min och varade i ungefär 30 sek. Vi gick upp och jag sa till E att jag trodde att det kanske var dags men var inte helt säker, så tyckte att vi skulle avvakta lite. Åt lite frukost och funderade på om vi skulle skicka iväg Lova på dagis eller inte. E for till jobbet vid 8 och skulle fixa lite grejer, då jag inte tyckte att det gjorde allt för ont. Lova fick stanna hemma till slut. Värkarna kom allt tätare och höll i sig allt längre nu. E ringde lite då och då och hörde hur det var. Jag gick runt i lägenheten och packade det sista (hade fortfarande inte packat ihop Lovas grejer ännu).

Tillslut ringde jag och hörde med Huddinge sjukhus om det kanske var dags att komma in. Dom tyckte väl att det lät som att det var på gång men inte jättebråttom, men jag fick göra som jag ville. Dock vart vi skickade till Södertälje sjukhus då dom hade ganska fullt i Huddinge. Vi var iallafall mycket välkomna till Södertälje sjukhus (Tur det kanske, hade kanske annars inte hunnit in till sjukhuset om vi skulle ta oss enda till Huddinge). E kom hem vid 9.30 och då var det bara att lasta in allt i bilen. Nu hade värkarna blivit värre. Kunde nästan bara koncentrera mig på just värkarna när dom väl kom. På förlossningen blev jag väl omhändertagen av barnmorskan Elin. Vi gick in i undersökningsrummet och E gick ner till entrén för att lämna över Lova till hennes farfar som skulle skjutsa henne till hennes farbror där hon skulle få tillbringa lite tid.

Under den tiden hade det börja trycka på sa jag till barnmorskan, att det tryckte på mycket där bak. Hon vart väldigt misstänksam och funderade om vi skulle gå över till en förlossningssal på en gång istället. Men vi kollade först hur öppen jag var. Hon skrattade lite smått och säger "Jaa du, du är öppen 10 cm. Så jag tycker att vi går över till förlossningssalen". Han knappt ta på mig sjukhusrocken så känner jag att jag måste börja krysta för att det trycker på. E hade nu kommit tillbaka och allting gick väldigt fort. Fick andas lite lustgas (fick inget annat, då jag var så pass mycket öppen redan), vart bara lullig av den och kunde absolut inte koncentrera mig på värkarna. Så till slut gav jag upp lustgasen och ville bara få ut ungen nu! 3-4 värkar efter det kom det ut en liten tjej på 3010 g och 48 cm lång, skrikandes. Underbar känsla som inte går att beskriva!

Vi låg där och myste på förlossningen i en timme innan jag fick duscha av mig och vi blev förflyttade till BB- avdelningen. Där spänderade vi resten av dagen och natten. Nu hade vi ju dessutom tid att komma på ett namn till våran dotter också. Namnet Molly fastnade vi för ganska så snabbt efter att hon hade ploppat ut. Dagen efter fick vi åka hem efter lite läkarkontroll och nu äntligen skulle storasyster få träffa lillasyster!

Molly endast några minuter gammal!

 

En liten tjuvtitt på vår andra prinsessa som har kommit till världen nu. Våran älskade flicka Molly tittade ut den 21/3-11 kl. 10.41. Hon vägde 3010g och var 48 cm lång. Pigg och lugn tjej. Kommer mer uppdatering senare, nu är det fullt upp här hemma! :)

Nu har vi varit hos barnmorskan och kollat hur bebisen mår i magen. Allt såg bra ut. Nu hade den fixerat sig helt, enligt barnmorskan. Sist vi var där så låg den "lite lös" eller hur man nu ska uttrycka det. Hjärtljudet låg på 150, som var normalt och symfys-fundus måttet var 34 cm, så den hade växt  2 cm sen sist då vi var där för två veckor sedan, så den växer på bra. Har även en tid bokad nästa vecka till bm men vi tar väl en dag i taget nu då..

 

Barnet är ungefär 50 centimeter långt. Det har vuxit färdigt nu men kan fortsätta öka i vikt. Allt handlar nu om att förbereda sig på livet utanför din trygga mage. Barnet producerar fett för att klara sig i kylan utanför magen. Levern och hjärtat lagrar näring för att ta till vid syrebrist under förlossningen. Näringen hjälper även det nyfödda barnet att klara sig utan föda det första levnadsdygnet.

 

Mamman: Symfus-fundus är nu 33-38 centimeter. Kanske du känner dig som en jätte. I början av graviditeten är livmoderhalsen riktad bakåt för att hindra att öppningen vidgas. Nu ändras riktningen och livmoderhalsen kortas ner några centimeter. Du kan känna dig tung och trött samt ha kraftiga förvärkar. Men härda ut, snart är förlossningen här. Nu är det dags vilken dag som helst!

Ojj, har det gått hela 265 dagar av graviditeten. Känns nästan som om det vore igår då vi fick reda på att jag var gravid. Tiden rusar verkligen iväg. Kan det bero på att man redan har ett barn, som tar upp mycket av ens tid? Jag är då som sagt mycket tröttare denna graviditet än förra. Dock inte lika klumpig ännu fast jag är längre gången denna gång. Magen känns inte alls så mycket iväg heller, kan röra mig hyfsat smidigt fortfarande, dock lite svårt att komma upp från soffan då man har satt sig ner. Imorgon ska vi till barnmorskan, så vi får väl se vad hon har för kul att säga..

Ja nu går vi in i v. 38 (37+1). Så nu kan det ske när som helst. Känns lite småjobbigt och gå och vänta nu faktiskt. Inte för att jag har en jättemage (tom folk säger att jag har en liten mage), utan bara att behöva vänta på att dom där jäkla värkarna ska komma igång eller att vattnet ska gå. Har ju haft lite ont i magen dom senaste dagarna men inte mycket, inte så att det har övergått och bliviti värre (Har sagt till E att han får ha mobilen i närheten nu när han jobbar). Vill ju gärna att vattnet eller att slemproppen ska gå den här gången, så man iallafall vet att nu är det dags. Visst att jag går och tänker och känner efter varenda litet tecken på värkar och om det blir värre, just för att jag ska vara mer förberedd den här gången än sist. Om man nu kan vara det? Har iallafall en massa sammandragningar hela tiden. Tycker själv att den gärna får ta och titta ut snart, börjar bli väldigt nyfiken på vem som ligger där inne :)

Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt. När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.

Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.

Ultraljudet gick jättefort. Barnmorskan var väldig snabb och allt var nog klart på 10-15 min. Allt såg jättebra ut enligt henne. Lillen hade gått upp bra i vikt sen sist (ca 2 veckor sen), då vägde lillen 2017 g och nu 2600 g. Den låg dessutom lite över normalkurvan nu. Huvudet var neråt denna gång, men barnmorskan sa att den kan ju fortfarande vända på sig. Men just nu låg den iallafall med huvudet väldigt långt ned. Fick även se en liten näsa och puttmun, det börjar börjar tydligen bli lite trångt där inne också.

Ska snart och hämta min stora tjej från förskolan. Det är alltid lika kul att få hämta upp henne, då man har saknat henne hela dagen. Jag har fortfarande lite svårt att förstå att hon inte är med mig hela dagarna som man annars är så van vid. Tur att hon bara går 8-14, mån-tors då. Hon verkar ju trivas jättebra där, så vi får hoppas att det fortsätter så.

Förkylningen och allt annat skit har börjat att släppa lite, men det är fortfarande en bit kvar. Ska verkligen bli skönt att slippa det sen! Snart går vi in i samma vecka som Lova kom till världen. Men jag väntar nog gärna några veckor till, iallafall till v.37. Ja, det börjar verkligen att dra ihop sig. Känns fortfarande lite overkligt, ska vi bli tvåbarnsföräldrar? Vi har fortfarande ingen ordning här hemma. Kanske dags att ta och fixa en till säng. Har iallafall börjat att tvätta upp lite av Lovas kläder som hon hade när hon var nyfödd, det var ju en hel del. Så några små bebiskläder kommer vi nog inte behöva införskaffa oss, då dom ändå växer ur allt så himla fort.

Magen i v.35 (34+6). Tycker själv att den inte är speciellt stor och klumpig så det är ganska skönt. Dock har lillen verkligen börjat att trycka på mina revben som inte är speciellt uppskattat.

Det är snart sängdags för min del också. Lova somnade för drygt en timme sen. Har haft huvudvärk hela dagen, som tur är hade jag en så ganska snäll tjej som ville vara med mamma idag. Min kropp känns helt hängig, alltså helt slut, känns som att jag kommer bli sjuk snart. Vi väntade ju som sagt på brevbäraren idag. Tillslut kom h*n och brevet från Södertälje sjukhus ramlade ner i brevinkastet, så vi fick tid dit imorgon. Har även ordnat barnvakt, då Neo, Liam och deras mamma ställde upp så snällt. Inte lätt när det är i sista minuten att få tag på folk.

Igår var vi iväg till Bm för kontroll av magen. Tog en promenad dit, blåste så fruktansvärt kallt fast det var plus sex grader ute, kändes som minus. Det var skönt att komma in i värmen iallafall när vi kom fram. Vi var nog dom enda som var där, eftersom vi fick en tid utöver besökstiderna. Vi gjorde rutingrejerna, tog urinprov, lyssnade på hjärtljud, mätte magen och kollade vikten. Mitt järnvärde hade sjunkit mera sen sist, så bm ville att jag skulle börja ta järntabletter. Inte så konstigt att man har varit så trött konstant då. Enligt kurvan som bebisen ska följa så ligger den fortfarande under normal, magen hade växt 3 cm sen sist och bm hade velat att den skulle ha varit 4 cm iallafall. Men hon trodde troligtvis att barnet redan har fixerat sig och ligger väldigt långt ner redan och därför kunde hon inte få en riktigt bra mått på magen heller. Så nu ska vi bli iväg skickade till UL igen på Södertälje sjukhus för en extrakontroll. Hjärtljudet lät bra och bra med fosterrörelser, så bm tyckte inte att jag skulle vara orolig alls, för det var inte hon. Det var väldigt vanligt att behöva skicka iväg gravida på en extrakontroll, enligt henne. Så vi får hoppas att det inte är någonting.

Oj, såg precis att vi redan idag går in i vecka 33. Det närmar sig med ilfart. Har nog inte fattat det riktigt ännu heller att vi ska ha ett till barn och att Lova ska få ett syskon. Det var som när vi väntade Lova, man förstår inte det förrän det väl är dags. Har hemskt mycket sammandragningar också, ganska obehagliga. Har även börjat fundera på om man verkligen kommer att känna av det den här gången, när det verkligen är dags, när man börjar få värkar (fattade ju inte det när det var dags med Lova). Tur att E inte jobbar allt för långt borta iallafall. 

Nu väger bebisen ungefär 2 kg och är cirka 44 cm lång. Nu bör bebisen (åtminstone för dig som är förstföderska) göra sig redo inför födelsen genom att vända sig upp-och-ner, så att huvudet pekar nedåt i bäckenet.

Din livmoder befinner sig nu ca 15 cm ovanför din navel. Din viktökning ligger förmodligen mellan 10-13 kg. Under de sista veckorna upplever många att de behöver kissa oftare. Livmodern trycker på urinblåsan och kan göra att du behöver gå på toaletten ofta. Din livmoder har blivit c:a 500 gånger större än den var innan du blev gravid!

 

Egna ord: Det sparkas på för fullt där inne. Busen ligger och trycker en på revbenen ganska ofta så man har svårt att sitta rätt i soffan. Har börjat få svårt att böja mig ner och plocka upp allt efter Lova, då magen tar i :) Får springa på toa minst 2-3 gånger varje natt. Ska till bm imorgon och kolla så att allt är bra med lillen.

 

 

Bebisen: I vecka 32 väger din bebis närmare 1.8 kg och är c:a 44 cm från topp till tå.
Under den här perioden rör bebisen sig mer och kraftfullare än någonsin. Kommande veckor bli utrymmet att röra sig allt mindre, och den så kallade fosterställningen blir den enda möjliga. Håll reda på fosterrörelserna och kontakta MVC om de plötsligt skulle minska i frekvens och/eller intensitet.

Tillväxttakten avtar nu något och utgörs främst av ökat underhudsfett som också gör att bebisen ser rundare och mindre skrynklig ut. Amningsreflexen är utvecklad och vid beröring av kinden vänder bebisen på huvudet för att söka efter bröstet, och beröring av underläpp gör att den öppnar munnen. Den klarar också att suga och svälja på ett koordinerat sätt.

Mamman: Din livmoders översta del finns nu c:a 13 cm ovanför naveln. Nu när bebisen vuxit sig så stor och livmodern är högre i buken kan du märka av en ny upplevelse: när bebisen ligger uppochner i mage kan den sparka uppåt och träffa dina revben. Trycket kan göra att det känns ömt, särskilt om bebisen fastnar med en fot mellan revbenen. Du kan delvis förhindra detta genom att sitta upp så mycket som möjligt.

Egna ord: Nu börjar man verkligen känna av graviditeten. Med stormagen ut i vädret. Känner mig inte lika stor som jag väntade Lova ännu iallafall, men det är ändå väldigt klumpig med stor mage. Att sitta vid bordet går inte utan att den ska ta i bordet, så man får sitta längre bak helt enktelt. Tröttheten avtar inte, kanske dags att börja äta järntabletter eller mycket grönsaker som jag är otroligt dålig på. Skärpning! Annars har sista trimestern varit väldigt enkelt. Känner av lillen väldigt mycket nu, hur h*n gör kullerbyttor där inne och sparkar mig i revbenen. Kanske dags att börja planera lite, vart Lova ska vara under tiden då vi åker in på BB, fixa BB- väskan m.m. Vill nog vara lite mer förberedd den här gången, man vet ju inte när lillen får för sig att dyka upp.

Imorgon går vi in i vecka 31. Magen känns ändå mindre den här gången än vad den gjorde när jag väntade Lova. Tycker även att den ligger mycket längre ner, putar utåt längre ner och naveln putar extrem utåt. Inte alls så med Lova. Okej, det sägs ju att ingen graviditet är den andra lik. Är även hemskt trött och de senaste dagarna har jag börja känna av att jag blir väldigt yr ibland. Idag extra yr! Måste börja äta bättre med grönsaker. Måste kanske även börja ta järntabletter, ska höra med min barnmorska först. Det sparkas på för fullt därinne iallafall! Härligt att känna!

Blir så irriterad på mig själv! De senaste nätterna har jag hållt på och härja. Inte nog med att man redan sover dåligt om nätterna och är hemskt trött när man ska upp vid halv sju varje dag. Som sagt, de två senaste nätterna har jag börjat göra jättekonstiga ljud precis innan man håller på att somnar, inte snarkar utan konstiga humande ljud. Jag själv vaknar upp/rycker till varje gång jag gör så, E säger att det låter värre än när nån snarkar. Det är inte precis någonting jag kan göra någonting åt. Tillslut somnar jag ju förstås och sen vet jag inte hur jag låter, men E säger att jag fortsätter.. Nu när jag tänker tillbaka, så hade jag precis samma problem vid den här perioden då jag väntade på Lova också. Så troligtvis så går det nog över, har kanske någonting med barnet att göra, trycker på mina ömma punkter eller nått. E hade tänkt att sova i vardgasrummet på bäddmadrassen där, känner mig hemsk, men jag hade nog gjort samma sak faktiskt. Så vi får väl se vad som händer i natt då! Natti natti!

Idag har vi varit hos barnmorskan och lyssnat på Lovas bror/systers hjärtljud. Allt lät bra och alla värden såg bra ut. Hjärtljudet låg på 155. Jag hade äve gått upp ett kilo sen sist också. Järnvärdet hade däremot skjunkit lite. Kanske därför jag känner mig så himla trött. Orkade knappt kliva ur sängen imorse, så jobbigt var det faktiskt. Barnmorskan frågade om jag ville ha tabletter mot det, eller om vi skulle vänta tills nästa gång vi träffades och se hur det såg ut då, för värdet låg ju ändå som normalt för den här perioden. Hon tyckte att jag kunde börja tänka på vad jag stoppar i mig, så jag får i mig lite järn och sånt. Bebisen hade växt lite sen sist då vi var där också. Allt såg bra ut!

Höll på att somna sittades med Lova i famnen nyss. Skitungen är hemskt gnällig idag. Vägrar att låta mig göra någontging här hemma, utan måste vara med henne och när man försöker lägga henne så totalvägrar hon dessutom att ligga still, går hellre runt och gnäller. Ingen av oss är heller helt friska. Haft en dålig natt. Halsont och rinnande näsor. Inte nog med det så har jag börjat att bli så himla trött nu igen. Har väl med graviditeten att göra. Magen börjar kännas stor, inte allt för klumpig ännu som tur är, har ju nån månad kvar att gå iallafall, får vi hoppas. Det sparkas på för fullt därinne och Lova har dessutom börjat att kanske förstå att det är någonting i magen nu, för hon kan komma och peta mig på magen och säga "bebii" och sätta örat mot magen och försöka lyssna också, ser så sött och mysigt ut :)

v. 28 (27+6)

Sitter och äter frukost med Lova. Det är väldigt mörkt och tråkigt väder idag. Snart kommer Lovas farfar och ska vara med henne hela dagen iallafall fram till E kommer hem från jobbet vid 17. Idag krockade lite med våra arbetspass då jag jobbar 11-20. Tur att det finns folk som ställer upp då :)

En liten magbild v.20 (19+4).  Var som sagt och lyssnade på hjärtljudet på lillen igår. Bm sa att det lätt bra och allt kändes som det skulle. Hade gått upp nästan +2 kg sen sist och då var det på inskrivningen i v.10. Så vi får väl se vad vågen kommer att sluta på den här gången! :)

Idag var det äntligen dags för ultraljudet. Det var lika spännande den här gången som förra gången då jag var gravid. Vi lämnade av Lova hos Sanna vid halv 10 tiden, då man inte fick ha med barn till ultraljudet. Allt såg jättebra ut och lillen var jättebusig i magen tydligen, enligt barnmorskan, en liten envis en (precis som sin storasyster), ville inte flytta på sig som barnmorskan ville riktigt, så det tog lite tid. E sa efter vi kom ut från sjukhuset "hon höll ju på och göra en långfilm av allt" (alltså barnmorskan, för dom sparar tydligen ultraljudet i småklipp). Så så långt tid fick hon hålla på, hihi. Fick med oss några bilder hem iallafall. Det var nästan nära att jag var på väg att fråga om det gick att se vilket kön det var då hon frågade om det var någonting vi undrade över :P Men jag kunde hålla mig. BF är iallafall beräknat till den 29 mars. Så nu har vi iallafall någonting att gå efter. Sen får vi väl räkna med att den kommer för tidigt också, men vem vet.

Lillen i v. 17+6

Magen växer, har lite skuldkänslor över att ha gått upp några kilon. Innan jag fick veta att jag var gravid skulle jag precis ta tag i mina matvanor och träning, tyckte att det var dags, då det faktiskt nästan hade gått ett år sedan Lova kom. Har fortfarande kilon kvar från den graviditen. Självklart bantar jag inte nu när lillen är i magen. Däremot skulle jag behöva äta lite nyttigare för bådas skull. Så skärpning! Mycket grönt och frukt måste jag bli bättre på. Är iallafall pepp till att börja hårdträna sen. Så vi säger väl så tillsvidare (känns iallafall bra). Vi får väl se om det kommer att gå för sig, när man kommer att ha dubbelt upp år 2011 :)

Kroppen: Nu börjar du komma halvvägs genom graviditeten. Det kan vara bra att reflektera över sin livssituation och det som ska komma. Tanken förändras från ”nu är jag gravid” till att ”nu väntar jag barn”.

Blodvärdet sjunker och barnet behöver mycket järn. Nästan alla gravida kvinnor behöver ta järntillskott. Blodtrycket kontrolleras regelbundet på barnmorskemottagningen. Det är vanligt att det sjunker lite, eller stannar på samma nivå som tidigare. Om blodtrycket går upp kan det vara ett tecken på havandeskapsförgiftning.

Livmodern växer allt mer och magen börjar få en rund form i profil. Vissa kvinnor kan känna av foglossning omkring den här tidpunkten. Det kan yttra sig som en diffus värk runt bäcken och neråt låren. Under senare delen av graviditeten kan man få problem med ryggen, man kan till viss del motverka det genom allsidig kroppsträning som dessutom gör att man får bättre kondition.

Fostret: Små, ljusa hårstrån så kallade lanugohår täcker kroppen och till och med undersidan av fötterna. Det fina fjunet kan finnas kvar på vissa delar av kroppen efter födseln, t.ex på ovansidan av öronen. Ögonbrynen och ögonfransarna börjar markeras och på barnets fingertoppar finns helt unika fingeravtryck. Benen har nu kommit ifatt och är i rätt proportion till kroppen. Barnet ser ut som en färdig människa, i miniatyr.

Nu är vi inne i vecka 19 (18+1)"om vi går enligt min sista mens". Tiden går fort, snart är vi halvvägs redan. Magen växer på, märker dock inte av det själv så mycket ännu. Däremot har jag börjat få lite kommentarer och frågor på jobbet om vi ska ha en till. Det syns knappt att jag är gravid när jag har på mig arbetskjortan tycker jag, men andra ser det tydligen. Illamåendet kommer och går men det börjar iallafall bli bättre nu med tiden och tröttheten börjar också bli bättre.