En unge i minuten som har börjat sändas på tv4 på måndagar, det går ju inte att låta bli att inte kolla på det. Paxade tvn vid den tiden. E vill dock inte se det med mig, förståeligt. Det är blandade känslor när man ser på programmet. Den smärtan man ser mammorna ha, kan man själv känna igen, av att bara sitta i soffan och kolla på det. Sen tänker man tillbaka på hur det var då man själv låg där. Så det är mycket som snurrar i huvudet på en. Tänker eller funderar nu också på hur den här förlossningen, för andra barnet kommer att bli, om det kommer gå snabbt eller tvärtom. Det är iallafall helt underbart att se när bebisarna ploppar ut och se hur lyckliga föräldrarna blir. Det är en obeskrivligt känsla. Den känslan är värd all den där smärtan!

Lova på sjukhuset i Luleå.